En helt annan plats

Okej.. det blev inte flyg.
Det blev som för dyrt att flyga. Gick vidare istället.
Alldeles för länge.
Den där flygardagen gick jag tills klockan var tio, vid tiotiden är det väldigt mörkt i det här landet. Och där var jag, ute i skogen. I mörkret. Vet inte vad det finns för vilddjur i de tyska skogarna egentligen.
Nog lär det finnas varg och jag är tvärsäker pa att det finns vildsvin ocksa.
Skrämde upp mig själv rätt rejält. Det blev tältning i mörka skogen istället.
Hade föredragit en varm säng inne i ett hus. Men tältet var bättre än att fortsätta vidare.
Har passerat en del väldigt behagliga platser de senaste dagarna.
Inte träffat speciellt mycket behagligt folk dock. De flesta har varit artiga som sig bör. Men sen har det varit en och annan märklig människa som jag gärna hade sluppit träffa.
Träffade en vandrare idag.
Han gick i motsatt riktning och hade en snäll hund med sig. Hunden fick ocksa bära väska. Blev riktigt avis pa honom. Vill ocksa ha en hund med mig. vandraren hade startat i Frankfurt och skulle fortsätta till Hamburg.
Jag ska fortsätta till Italien sa jag.
Vet inte om han trodde pa det.
Tror jag pa det?
Kanske kommer jag aldrig fram till Italien.
Kanske händer det nagot som gör att jag vänder hem igen.. Kanske vänder jag bara för att det finns 1 cent och 2 cent mynt i det här jävla landet.
Det är inte rätt.

Hamburg igen, men inte länge till

Känner suget efter att flyga.
Kanske tar mig en tur förbi flygplatsen bara för att den finns..
Flyga, flyga, flyga!
Men vart?

Hamburg

Det här utvecklar sig mer och mer till en tagluffarresa än en vandringsresa.
Visst vandrar jag stor del av tiden jag är ute. Men ibland sa känner jag för tag. Och helt plötsligt är jag mer än 30 mil längre bort.
Sak samma, Hamburg har varit en ganska trevlig plats. Var dock inte lätt att hitta ett billigt boende nära stationen. Det blev dyrt boende nära stationen istället.

Dras alltid med känslan av att jag inte kommer ha pengar nog att klara hela resan. Det är fortfarande väldigt manga mil kvar.
Men nu är det dags att röra pa sig.

Eckernfröde

Befinner mig i Eckernfröde just nu, några mil från Kiel.
Har regnat varje dag sen jag gav mig av. Orkar inte riktigt med regnet längre.
Kanske tar mig ett tåg sista vägen fram till Kiel, eller kanske ner till Hamburg.

Folk är väldigt vänliga av sig i det här landet. Vid ett flertal tillfällen har folk kommit fram och frågat om jag vill ha hjälp med att hitta något och det är sällan folk inte hälsar när man passerar dem på gatan.
Det hade jag faktiskt inte väntat mig.
Vet inte varför. Det var bara oväntat.

Kanske ska stanna på det här vandrarhemmet och vila en stund. Behöver ju inte precis skynda någonstans.

En sak till... Visa reklamen ljuger. Wherever the world takes you, the world takes visa.. förutom i tyskland. Det kanske står i väldigt fin stil någonstans. Men jag tror inte det.
Än så länge har jag varit tvungen att springa på banken för att ta ut kontanter varje gång jag vill göra något. Och antalet mynt som euron dras med är på gränsen till vansinne.
Först har vi 5 cent
sen 10 cent
sen 20 cent
50 cent
1 euro
2 euro
5 euro
10 euro
20 euro
50 euro
100 euro

Jag sankar nästan Sverige där jag kunde använda mitt visakort överallt. Jag behövde inte hålla på och räkna småmynt eller trassla med en massa sedlar.

Tyskland!

Tjoho!
Nu jävlar börjar äventyret pa riktigt!

Har traskat i tre dagar fran Flensburg för att komma hit till Schleswig.
trött i fötterna sa jag nästan grinar när jag kommer fram pa kvällen.
Men ända sa jäkla härligt att vara ute och ga.

När jag kom fram till flensburg vid klockan 8 pa kvällen fick jag spendera nästan en och en halv timme med att trampa runt i stan för att försöka hitta ett vandrarhem där jag kunde bo.
Till slut sa fragade jag en kille pa gatan om han visste var det fanns nagot ställe att bo.
Han bjöd med mig hem till sig och hjälpte mig hitta ett vandrarhem via internet.
Minns ju självklart inte vad han heter, men han var fran turkiet och jobbade i orkestern pa en teater i stan.
Hade bott i flensburg i 4 ar men pluggat i tyskland innan dess i kanske sju. minns inte om han sa vart han pluggat. Vi tog oss ett glas coca cola och sen gav jag mig iväg for att hitta det där vandrarhemmet.
Sa det var ett trevligt möte maste jag säga :)

Nu är snart min tid här slut.
Men jag ska försöka komma tillbaka igen. När jag kan nästa gang.. ha det sa bra allesammans

Funderingar om min resa

Forst av allt vill jag ursækta att det ser så konstigt ut nar jag skriver. Men jag sitter vid en dansk dator som inte gillar att jag skriver på svenska. Men det får ni stå ut med. Iaf for den har gången.

Over till dt jag ville skriva om idag.

Jag har funderat lite, eller mycket. Det beror nog på hur ens perspektiv till tid och liknande ser ut. Men då mitt eget perspektiv ar skapligt sondertrasat vid det hær laget så sager jag att jag funderat lite.

Min resa har faktiskt forandrat mig en del. Jag ar inte langre lika tvar på saker som jag var forr.
Det ar svårt att beskriva men saker och ting har på något sætt blivit lattare, vissa av dem iaf. Jag har lattare att ta kontakt med folk an jag hade tidigare. Jag kommer på mig sjalv md att sitta och ata saker jag tidigare vagrat rora. Så som jordgubbar och en mangd olika fisk-sorter.

Jag sitter hux-flux och samtalar med manniskor som jag tidigare undvikit. Och inte helt ensidiga samtal heller. Samtal som går fram och tillbaka. Samtal som jag faktiskt gillar. Det kanns som att jag har något att beratta om, något att fråga om.

Så har det inte alltid varit. Jag har sagt mina artighetsfraser och sedan dragit mig undan.
Nu nar jag ar ute och reser på det har viset så vill jag inte langre dra mig undan, jag vill lara kanna folk. Veta vilka de ar och hur de hamnat dar de befinner sig nar jag traffar dem.
Sjalvklart går det inte alltid att sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Men så ofta jag kanner att jag hinner så forsoker jag.

Nu tanker sakert många (om det nu ar många som laser det har) att det ar ju sjalvklart att jag forandras så har. Och det ar det formodligen också. Men det ar intressant att kunna se tillbaka tre månader i olika situationer och kunna saga "så hade jag aldrig gjort"

Det får mig att undra over hur mycket jag kommer att forandras av den har resan nar den ar slut. Kanske kommer jag inte alls vara den mina vanner minns mig. Kanske kommer jag inte kunna kalla mina vanner for vanner langre.
Vem vet.

Danmark min gamla vän

Okej om jag ska vara helt ärlig så hade jag inte riktigt väntat mig att få tag på en internet uppkoppling så snart. Men inte ska man klaga för det!

Igår (alltså den 13 Juli) var en dag av ganska mycket resande.
Klockan 8:30 satte jag mig på bussen som lämnade Trollhättan mot Göteborg. Väl framme blev det tåg ner till Varberg.
I varberg traskade jag omkring en stund och försökte hitta Stena Line terminalen för att lämna min ryggsäck så att jag slapp släpa på den. Det visade sig snart att Stena Line är ondskefulla människor som minsann inte låte en komma in i Terminalen förrän 60 minuter innan båten går.
Vilket betyder för min del att jag inte har någonstans att gå på toaletten. Vilket nästan får mig att smälla av och putta ungen som står vid kaj kanten i sjön.
Men som den sansade och välmående människa jag är svär jag bara för mig själv och letar vidare efter ett ställe att lämna av min ryggsäck på. Jag hade ju 5 timmar på mig innan båten gick. Inte ville jag då dra på den hela tiden.
Till slut så upptäcker jag att Stena Line har två terminaler. Eller den ena är en typ av reception och inte terminal. Där visar det sig att de har en toalett, så jag behöver iaf inte gå och leta upp den där ungen. Men jag får inte lämna min rycksäck där. Av någon anledning. Minns inte nu vad tanten sa. Något om regler.

Letar vidare. Tågstationen borde vara ett bra ställe, där brukar de ha skåp.
Har ingen växel. Går till Pressbyrån för att få lite växel och måste köpa ett packet äckliga tuggummin för att snubben i kassan ska ge sig.
 Växeln räcker inte. Antingen betalar jag de 50 kronorna för 24 timmar eller så får det vara säger maskinen.
Jag räcker fingret åt plåtburken och går för att tala med tjejen som sitter i informationsdisken för att se om hon kanske kan växla lite utan att jag måste köpa mig ett tåg också.
  Det kan hon inte. Men hon är en alldeles fantastiskt söt och snäll människa så hon släpper in mig i ett rum där jag kan ställa väskan i ett par timmar. Dit är det bara hon som har tillträde.
Tackar alldeles för många gånger och ger mig glatt ut mot Varbergs fästning.
Tänker ta mig en fika i den gamla borgen och njuta lite av vädret som visserligen inte var världens bästa men ändå riktigt bra. Alla fik är upptagna och väldigt dyra. Traskar bara runt lite i fästningen istället.
Passerar en guidegrupp där två personer utklädda till två personer fast från tre eller fyra hundra år sedan. De får mig att tänka på någon jag mötte tidigare under resan.

Hon jobbade visst på Karlsborgs fästning. Med någon adventure-guide-tur-spännande-grej. Henne borde jag pratat mer med. Men det fanns som inte tid. Ibland gör det inte det.
Men vem vet, kanske träffs man igen en dag.


Tillbaka till min berättelse nu, efter ett varv på fästningen går jag in till varberg centrum. Kikar på marknaden, lite butiker. Letar efter ett ställe att käka på.
Slutar med en pizzeria mitt emot tågstationen. Det blir så ibland. Man letar efter något som skall vara exklusivt men hittar tillslut en pizzeria. Fan om det ska till något mer för att må gott ändå.
  Sätter mig sedan på stationen och läser en stund. Jag är sällan en sån som kan gå på stan och bara titta på grejer. Jag ser det mesta av intresse för mig på en 30 minuters tur längs några gator och sen behövs det inget mer.

När det börjar bli dags att ge sig av så tackar jag än en gång flickan i informationsdisken för att hon är så snäll och går sedan till terminalen som jag inte fick komma in i tidigare. Nu får jag komma inte.
Väl på båten läser jag ännu mer, det finns inte mycket annat att göra. Sverige förlorar mot Japan och jag läser ut Lars Keplers "Hypnotisören"
Mycket bra bok, jag är så fascinerad av att böckerna om Joona Lina får mig på så gott humör. Dom är skrivna om människor som jag verkligen gillar. De skojjar med varandra. Beter sig som riktiga människor skulle göra.
Jag hoppas jag kan skriva sånna människor en dag.

     Framme i Danmark/Grenå klockan elva på kvällen. Innan jag stiger av båten kikar jag på en karta över orten för att orientera mig lite och se om jag hittar en camping. Det tar mig nästan två timmar att komma fram till campingen. Det är nästan kolsvart ute och påvägen gör jag en liten avstickare ut till stranden för att se på havet i natten. Tror mig se en figur komma gående över sanden. Men det är mycket mörkt och svårt att fokusera på blicken. Orkar inte vänta på att vad det nu är skall komma fram så jag går tillbaka till vägen och letar mig fram till campingen.
Första tältnatten på länge. Lite hemtrevligt att få sova i tältet igen. Sover gott trots att det blåser som om hela världen håll på att gå under utanför.
På morgonen regnar det. Värre än jag någonsin varit med om. Betalar för campingen och ger mig av mot Grenå-centrum. När jag är framme så är jag genomblöt. Helt dränkt. Det var som om hela himlen förvandlats till ett Duracell-batteri/ it just kept going, and going, and going. Regnet alltså.
Kan inte gå till nästa anhalt som är en bekant till en bekant igen. Det regnar för mycket. Tar tåget istället.
Väldigt trevliga människor, mycket engelska blir det då ena är amerikan.
Bra att få öva lite.
Pratar om allt möjligt.
Äter en god middag.
Sitter och skriver.
Går och lägger mig...

Adjö Trollhättan

Det blev en mycket kortare visit än jag från början räknat med.
Men så går det ibland.

I morgon ger jag mig av mot Göteborg, därefter Varberg och slutligen Danmark.
Av någon anledning vill jag väldigt gärna komma ut ur landet väldigt fort.

Det här betyder också att mina inlägg nog kommer att skrivas något mer sällan. Eftersom jag inte längre kommer att ha användning för mitt mobila bredband.

Adjö Jönköping, goddag Trollhättan

Nu måste jag nog förklara lite vad som faktiskt hänt. Det gick väldigt mycket snabbare än jag tänkt mig från början.

Jag lämnade Jönköping igår eftermiddag med tanken att gå från Ulricehamn till Borås.
Men eftersom det inte fanns någon turistinformation öppen visste jag inte vilken led jag skulle följa för att hamna rätt, så jag kikade på en informationstavla i femton minuter och tog den vandringsled som såg ut att gå åt rätt håll.

Det gjorde den inte. Leden jag valt bestämde sig för att gå ett varv runt sjön som staden ligger vid.
Så fick det bli tänkte jag och hoppades på att hitta en camping eller liknande som jag kunde bo på, och ta nya tag nästa dag.

Rätt som det är när jag går där och trampar så kommer jag förbi ett sommarställe där en hel drös otroligt trevliga människor sitter och njuter i solen. De frågar lite om vad jag håller på med och vart jag är påväg och helt plötsligt bjuder de in mig på middag.
Vilket jag inte riktigt väntat mig.
Men gott var det.
Så om ni läser det här, Tack så otroligt mycket för maten och sällskapet!

Och sen får jag erbjudandet om lift till Göteborg.
Inte riktigt vad jag väntat mig där heller, men jag är inte den som tackar nej när lyckan slår mig i ansiktet med en stekpanna.
En tur till Göteborg senare och jag befinner mig på Lisebergs camping, där dom vill ha nästan 300:- för att låta mig slå upp tältet och sova en stund. Jag känner mig alldeles för snål får något sånt så jag ger mig av igen. Samtidigt börjar det spöregna.
Tar spårvagnen in till centrum och hoppar på en buss upp till trollhättan där fler fantastiska människor bor som jag faktiskt får låna ett rum hos.
De fantastiska trollhätteborna kände jag sen tidigare.. om det behövde förklaras.

Så här är jag nu, i hammocken. Dator i mitt knä och bok vid min sida.
Ett oväntat äventyr att skriva ner. Och ett par dagar då jag inte har något planerat.
Resan till göteborg har sparat mig ungefär en och en halv kanske två veckors vandringstid. Så jag ligger före schemat.
Och det är aldrig fel.

Snuttar ur någon dag i Jönköping

Osorterat

Någon typ av båt glider in i hamnen, samma typ som får agera resturang i Leksand. Två våningsplan och en skorsten som får mig att tro att båten drivs med vedeldning. Det stämmer nog inte, båtar av den typen föds med dieselmotor.

Stationen i Jönköping. Väntar i många timmar här. Läser för det mesta, skriver en del.
Inget viktigt skrivs. Tittar ut bakom mig, genom glasrutan och över spåren. Där på andra sidan har en ambulans och en polisbil stannat till.
Kan inte avgöra vad som händer. Gissar att några alkisar blivit alledes för glada av sig. Så glada att en av dem får åka hem i ambulansen.

Gick en sväng vid halv fem för att köpa mig något att äta. En pizza i vanlig ordning. Inte fantastiskt god, men den dög. Läst 470 sidor Stieg Larsson. Sidor värda att läsa.

Hjälper en kille att köpa sig en tågbiljett, han hade inget betalkort. Och turistinformationen var stängd, så de kunde inte heller hjälpa honom. En trevlig figur. Blev glad åt biljetten. Blev glad själv av att hjälpa till.

En man hälsar glatt och frågar vart jag är påväg. Svarar som vanligt "till Italien" och ler mot honom. Mannen som jag aldrig sett förr sätter sig bredvid mig och verkar imponerad. Vissa blir det.
Plötsligt kommer han på att han inte känner mig, det trodde han tydligen. Är visst lik någon som heter Tom.
Jag har aldrig träffat Tom.
Mannen ber om ursäkt men jag svarar att det inte är någon fara och önskar honom en bra dag.
Han säger adjö och lämnar mig med ett märkligt möte att berätta om.

Övernattat hos en bekant, en gammal bekant som jag inte träffat på några år. Ett kärt återseende.
Det blev en lång natt, trång säng får två personer. Vaknar konstant när man vänder på sig. Får se hur nästa natt blir. Det har varit på tal att införskaffa en ny säng.

Jag har byggt en säng.

En sväng på köpcentrum. Vin, plåster och en säng på Ikea. Tung sak. Otymplig att försöka lämpa in i bussen.
Men det går. Trött i armarna.

Sitter och dricker mig full på billigt vin och minttu. Som på den gamla goda tiden. Köpte ett väldigt gott vin men fick aldrig upp korken. Så den flaskan blev stående.
Min gamla bekanta och en vän till denna bekanta och jag, sitter i ett litet källarrum. Vinet dricks i glada tag och det är trevligt.

Min bekanta och vännen till denna bekanta är tillbaka igen, dags att sova.

Delar säng med bekantas vän.

Vaknar lite bakfull. Ger mig av till statoil för att få mig två päron och två apelsinjuice. En bra start på dagen. En bra sommarmorgon.

Säkert 30 minuter i duschen. Långa steg mellan sådana duschar. Duschar där jag inte måste betala för varannan liter varmvatten.

Dyr fika på Wiener Konditori. Ingen höjdare till varmchoklad. Men en skapligt god kaka och bra miljö att sitta och läsa i, så det gjorde jag. Nästan länge nog för någon att komma och säga åt mig. Men inte riktigt.

en flöjt
en skrivbok
en penna
två böcker
vandringsstavar
byxor
kamerastativ
uppladdningsbarlampa
batterier

saker som jag köpt men som jag inte behövde alla
så är det nu
i denna dag

vad blir nästa steg?
kanske blir det fler snuttar som får berätta om det.

Hej kära barn!

Befinner mig i Bankeryd utanför Jönköping just nu.
hastigt och lustigt.

Gav mig igår av från Hjo och insåg snabbt att det är fruktansvärt trist att vandra utanför Hjo, det hade jag ingen lust med. Så jag ringde runt och checkade läget, kom fram till att jag hade en bekant här som jag kunde sova hos.
Hörde av mig och sagt och gjort så blev det så.

Liftade ner från Hjo längs väg 195.
Träffade en skåning som var på väg till Blekinge, han hade varit uppe vid Mariehamn eller nått och kontrollerat om det är möjligt att sätta upp vindkraftverk där. Kommer inte ihåg om han berättade ifall så var fallet eller ej.
Men vi kom rätt bra överens, han hade varit ute i världen och luffat runt i sin ungdom så han sa att han förstod hur det var. Att så vid vägkanten och vifta med armen åt folk som kör förbi.

Har av någon anledning fått för mig att fippla en massa med min dator i något försök att få den att fungera bättre.
Vilket resulterat i att ljudet och den trådlösa funktionen i datorn inte fungerar och den känner inte längre av det mobila bredbandet.
Spännande :)
Var länge sen jag fick fixa till något sånt här så vi får se hur det går. Kanske kan jag inte längre använda datorn. Då kommer det dröja länge mellan uppdateringarna. Eller så kanske jag faktiskt klarar av det :)
Vi får se helt enkelt!
Önska mig lycka till!

En rast i Hjo

Kära dagbok.

Nu sitter jag på campingen i Hjo och somnar nästan.
Är väldigt trött nu för tiden.
Vet inte riktigt vad det beror på, kanske har jag sovit för lite, eller så kanske har jag ätit för lite.
Eller kanske gått för lite.

I morgon borde jag ge mig av.
Försöka följa den där Vätternleden så att jag kommer mig ner till Jönköping någon gång.

Jag to bussen hit från Karlsborg. Minns inte varför jag inte gick.
Kändes väl bara enklare att ta bussen.

Har upptäckt något nu när jag sovit på campingar.
Att jag har hitills varit jätte dålig på att sätta upp mitt tält.
Det har aldrig varit så rymligt som det är nu.
Jag har alltid tidigare slagit i tår eller huvud i tältduken. Men det beror inte på att tältet inte är tillräckligt stort.
Det är det.
Jag har helt enkelt inte slagit upp det korrekt.

Liggunderlag är märkligt avkopplande.

Har läst några rätt bra böcker på sista tiden.

Odjuret och Flickan under gatan av Roslund & Hellström.
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
De hängdas evangelium av Robert Karjel
Paganinikontraktet av Lars Keppler

Jag rekommenderar alla., Men jag måste ändå säga att Roslund & Hellström inte kan skriva romaner för sitt liv.
När man ställer upp deras böcker mot Paganin- eller Män som hatar kvinnor bleknar Roslund & Hellström till nästan ingenting.
De tar upp väldigt intressanta och viktiga ämnen, att det lever folk i tunnlar under stockholms gator, hur vi handskas med pedofiler och våldtäktsförbrytare, hur vi ser på folk som har fått stämpeln "sexualförbrytare" och en del andra också.
Problemet de har är att alla karaktärer som används för att lägga fram dessa ämnen och sättet historien i deras båda böcker är uppbyggd framstår som otroligt amatörmässigt.
De använder sig av alldeles för många clichéer utan att lägga fram dessa på ett realistiskt sätt.
Jag ger fulständigt fan i att deras kriminalkomissarie Ewert Grens lyssnar på Siw Malmkvist som om han vore besatt och dansar runt på sitt kontor klockan halv sex på morgonen innan hans kollegor har dykt upp om jag inte får någon vettig förklaring till det.
Han beter sig som en bäbis och framstår inte alls som en professionell polis. Det jag frågar mig hela tiden när den mannen dyker upp är "Varför i helvete ser folk upp till honom? Vad har han gjort som satt honom i den position han sitter i?"
Han har en kollega vid namn Svensundkvist eller något liknande som de självklart inte kan låta bli att göra till Grens raka motsats.
 Där Grens är tjurig och håller på genom böckerna som om han vore en bäbis på 60 år är Sven samlad och lugn. Så typiskt Good-cop/Bad-cop att jag vill elda upp böckerna!

Men det gör jag inte, för i slutet av varje bok har de skrivit hur de kom fram till karaktärerna som de har med i sina böcker...dock sido karaktärer, skurkar, folk på fängelser, flickorna i tunnlarna. Dessa karaktärer.
Tyvärr måste vi dras med Sundkvist och Grens, dom är inte riktiga, dom är Roslund och Hellström hittat på.. Det är därför dom är så jäkla dåliga.
Och det som är så fascinerade med resten av karaktärsgalleriet är att nästan alla funnits på riktigt i någon form.

Men jag är ju ingen riktig kritiker av böcker.
Därför slutar jag här. Jag har inte någon väl uttänkt åsik om det här, inte läst igenom texten. Inte skrivit om den. Den är som den är.
Färdig.