En rast i Hjo

Kära dagbok.

Nu sitter jag på campingen i Hjo och somnar nästan.
Är väldigt trött nu för tiden.
Vet inte riktigt vad det beror på, kanske har jag sovit för lite, eller så kanske har jag ätit för lite.
Eller kanske gått för lite.

I morgon borde jag ge mig av.
Försöka följa den där Vätternleden så att jag kommer mig ner till Jönköping någon gång.

Jag to bussen hit från Karlsborg. Minns inte varför jag inte gick.
Kändes väl bara enklare att ta bussen.

Har upptäckt något nu när jag sovit på campingar.
Att jag har hitills varit jätte dålig på att sätta upp mitt tält.
Det har aldrig varit så rymligt som det är nu.
Jag har alltid tidigare slagit i tår eller huvud i tältduken. Men det beror inte på att tältet inte är tillräckligt stort.
Det är det.
Jag har helt enkelt inte slagit upp det korrekt.

Liggunderlag är märkligt avkopplande.

Har läst några rätt bra böcker på sista tiden.

Odjuret och Flickan under gatan av Roslund & Hellström.
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
De hängdas evangelium av Robert Karjel
Paganinikontraktet av Lars Keppler

Jag rekommenderar alla., Men jag måste ändå säga att Roslund & Hellström inte kan skriva romaner för sitt liv.
När man ställer upp deras böcker mot Paganin- eller Män som hatar kvinnor bleknar Roslund & Hellström till nästan ingenting.
De tar upp väldigt intressanta och viktiga ämnen, att det lever folk i tunnlar under stockholms gator, hur vi handskas med pedofiler och våldtäktsförbrytare, hur vi ser på folk som har fått stämpeln "sexualförbrytare" och en del andra också.
Problemet de har är att alla karaktärer som används för att lägga fram dessa ämnen och sättet historien i deras båda böcker är uppbyggd framstår som otroligt amatörmässigt.
De använder sig av alldeles för många clichéer utan att lägga fram dessa på ett realistiskt sätt.
Jag ger fulständigt fan i att deras kriminalkomissarie Ewert Grens lyssnar på Siw Malmkvist som om han vore besatt och dansar runt på sitt kontor klockan halv sex på morgonen innan hans kollegor har dykt upp om jag inte får någon vettig förklaring till det.
Han beter sig som en bäbis och framstår inte alls som en professionell polis. Det jag frågar mig hela tiden när den mannen dyker upp är "Varför i helvete ser folk upp till honom? Vad har han gjort som satt honom i den position han sitter i?"
Han har en kollega vid namn Svensundkvist eller något liknande som de självklart inte kan låta bli att göra till Grens raka motsats.
 Där Grens är tjurig och håller på genom böckerna som om han vore en bäbis på 60 år är Sven samlad och lugn. Så typiskt Good-cop/Bad-cop att jag vill elda upp böckerna!

Men det gör jag inte, för i slutet av varje bok har de skrivit hur de kom fram till karaktärerna som de har med i sina böcker...dock sido karaktärer, skurkar, folk på fängelser, flickorna i tunnlarna. Dessa karaktärer.
Tyvärr måste vi dras med Sundkvist och Grens, dom är inte riktiga, dom är Roslund och Hellström hittat på.. Det är därför dom är så jäkla dåliga.
Och det som är så fascinerade med resten av karaktärsgalleriet är att nästan alla funnits på riktigt i någon form.

Men jag är ju ingen riktig kritiker av böcker.
Därför slutar jag här. Jag har inte någon väl uttänkt åsik om det här, inte läst igenom texten. Inte skrivit om den. Den är som den är.
Färdig.