Danmark min gamla vän

Okej om jag ska vara helt ärlig så hade jag inte riktigt väntat mig att få tag på en internet uppkoppling så snart. Men inte ska man klaga för det!

Igår (alltså den 13 Juli) var en dag av ganska mycket resande.
Klockan 8:30 satte jag mig på bussen som lämnade Trollhättan mot Göteborg. Väl framme blev det tåg ner till Varberg.
I varberg traskade jag omkring en stund och försökte hitta Stena Line terminalen för att lämna min ryggsäck så att jag slapp släpa på den. Det visade sig snart att Stena Line är ondskefulla människor som minsann inte låte en komma in i Terminalen förrän 60 minuter innan båten går.
Vilket betyder för min del att jag inte har någonstans att gå på toaletten. Vilket nästan får mig att smälla av och putta ungen som står vid kaj kanten i sjön.
Men som den sansade och välmående människa jag är svär jag bara för mig själv och letar vidare efter ett ställe att lämna av min ryggsäck på. Jag hade ju 5 timmar på mig innan båten gick. Inte ville jag då dra på den hela tiden.
Till slut så upptäcker jag att Stena Line har två terminaler. Eller den ena är en typ av reception och inte terminal. Där visar det sig att de har en toalett, så jag behöver iaf inte gå och leta upp den där ungen. Men jag får inte lämna min rycksäck där. Av någon anledning. Minns inte nu vad tanten sa. Något om regler.

Letar vidare. Tågstationen borde vara ett bra ställe, där brukar de ha skåp.
Har ingen växel. Går till Pressbyrån för att få lite växel och måste köpa ett packet äckliga tuggummin för att snubben i kassan ska ge sig.
 Växeln räcker inte. Antingen betalar jag de 50 kronorna för 24 timmar eller så får det vara säger maskinen.
Jag räcker fingret åt plåtburken och går för att tala med tjejen som sitter i informationsdisken för att se om hon kanske kan växla lite utan att jag måste köpa mig ett tåg också.
  Det kan hon inte. Men hon är en alldeles fantastiskt söt och snäll människa så hon släpper in mig i ett rum där jag kan ställa väskan i ett par timmar. Dit är det bara hon som har tillträde.
Tackar alldeles för många gånger och ger mig glatt ut mot Varbergs fästning.
Tänker ta mig en fika i den gamla borgen och njuta lite av vädret som visserligen inte var världens bästa men ändå riktigt bra. Alla fik är upptagna och väldigt dyra. Traskar bara runt lite i fästningen istället.
Passerar en guidegrupp där två personer utklädda till två personer fast från tre eller fyra hundra år sedan. De får mig att tänka på någon jag mötte tidigare under resan.

Hon jobbade visst på Karlsborgs fästning. Med någon adventure-guide-tur-spännande-grej. Henne borde jag pratat mer med. Men det fanns som inte tid. Ibland gör det inte det.
Men vem vet, kanske träffs man igen en dag.


Tillbaka till min berättelse nu, efter ett varv på fästningen går jag in till varberg centrum. Kikar på marknaden, lite butiker. Letar efter ett ställe att käka på.
Slutar med en pizzeria mitt emot tågstationen. Det blir så ibland. Man letar efter något som skall vara exklusivt men hittar tillslut en pizzeria. Fan om det ska till något mer för att må gott ändå.
  Sätter mig sedan på stationen och läser en stund. Jag är sällan en sån som kan gå på stan och bara titta på grejer. Jag ser det mesta av intresse för mig på en 30 minuters tur längs några gator och sen behövs det inget mer.

När det börjar bli dags att ge sig av så tackar jag än en gång flickan i informationsdisken för att hon är så snäll och går sedan till terminalen som jag inte fick komma in i tidigare. Nu får jag komma inte.
Väl på båten läser jag ännu mer, det finns inte mycket annat att göra. Sverige förlorar mot Japan och jag läser ut Lars Keplers "Hypnotisören"
Mycket bra bok, jag är så fascinerad av att böckerna om Joona Lina får mig på så gott humör. Dom är skrivna om människor som jag verkligen gillar. De skojjar med varandra. Beter sig som riktiga människor skulle göra.
Jag hoppas jag kan skriva sånna människor en dag.

     Framme i Danmark/Grenå klockan elva på kvällen. Innan jag stiger av båten kikar jag på en karta över orten för att orientera mig lite och se om jag hittar en camping. Det tar mig nästan två timmar att komma fram till campingen. Det är nästan kolsvart ute och påvägen gör jag en liten avstickare ut till stranden för att se på havet i natten. Tror mig se en figur komma gående över sanden. Men det är mycket mörkt och svårt att fokusera på blicken. Orkar inte vänta på att vad det nu är skall komma fram så jag går tillbaka till vägen och letar mig fram till campingen.
Första tältnatten på länge. Lite hemtrevligt att få sova i tältet igen. Sover gott trots att det blåser som om hela världen håll på att gå under utanför.
På morgonen regnar det. Värre än jag någonsin varit med om. Betalar för campingen och ger mig av mot Grenå-centrum. När jag är framme så är jag genomblöt. Helt dränkt. Det var som om hela himlen förvandlats till ett Duracell-batteri/ it just kept going, and going, and going. Regnet alltså.
Kan inte gå till nästa anhalt som är en bekant till en bekant igen. Det regnar för mycket. Tar tåget istället.
Väldigt trevliga människor, mycket engelska blir det då ena är amerikan.
Bra att få öva lite.
Pratar om allt möjligt.
Äter en god middag.
Sitter och skriver.
Går och lägger mig...