Goddag Karlsborg!

Så var man här.

Ena dagen är man där och andra här.
Det blev en rask marsh genom skogen till Granvik från Stenkällegården.
Granvik där inga bussar finns.
Inte en enda.
Ringde till och med till ett bussbolag men dom fick inte plocka upp folk efter vägen. Tipset jag fick var att lifta.

Och att lifta är något som jag drar mig lite för.
Då folk i Sverige hatar att plocka upp liftare mer än något annat när de kör bil.

Bestämde mig för att gå in på ett fik innan jag lämnade Granvik för att få mig lite nya krafter. Så jag orkade stå där vid sidan av vägen, i värmen, och försöka vifta in någon till kanten. Se så lite ut som en mördare jag bara kan. Så där som man gör när man ska lifta.

Hade dock inga pengar till något fika. Damen tog bara kontanter och mina kontanter hade jag uppenbarligen tappat i skogen. Men damen var en väldigt vänlig dam så hon bjöd på en bit chokladkaka och en dricka. I gengäld mot att jag gör lite skamlös reklam för hennes café.

Titta bara vad gulligt det är.

Så om ni någonsin har vägarna förbi Granvik så sväng in och köp något hos henne. Och betala alldeles för mycket. Det gör som ingenting.

Tillbaka till mitt liftande nu.
Efter 45 minuter så stannade slutligen en vänlig människa och skrapade loss mig från asfalten. Där jag smält ihop till en liten hög i värmen.
Han gav mig skjuts hit till Karlsborgs Camping där jag nu sitter i mitt tält och skriver den här bloggen.

Kom på ett sätt att binda ihop en historia med en annan också.
Fast det har ni som läser den här bloggen inget större intresse av just nu. Men det var ändå intressant att vara med om hur jag på något vis fick Martin Blåduk, historien om den väldiga stenvarelsen och den här resan att alla bli del av en och samma sak.
Bara jag håller kvar tankarna på rätt sätt så kan det nog utvecklas till något spännande.
Den som lever får se som det heter :)