Dags för en stund av återberättande från tidigare dagar.
Som jag sa i inlägget från dagen innan idag, så har jag slitit ut mina fötter och därför varit tvungen att vila.
Tio dagar har det blivit totalt. Fötterna återhämtat sig har och träffat min kära Carmen jag gjort.
Bisse falk heter den väldigt trevliga människa jag har vilat hos, en vän till min mor, författare och hundtokig.
För två dagar sedan kom min mor själv förbi då hon hade en hund utställning att besöka. En utställning jag följt med på idag. I morgon fortsätter den och det är då som Carmen skall ställas.
Så vi får se hur det går. Kanske går det bra, kanske går det dåligt.
Tre veckor sedan jag träffade båda sist. Det var riktigt roligt att få se dem båda igen. Att en dag komma hem och få träffa resten av familjen kommer nog vara en hjödpunkt på den här resan.
Hundmänniskor är märkliga av sig. Har du någonsin varit på en utställning och verkligen studerad människorna som kommer med sina hundar får du se alla typer som någonsin vandrat på denna Jord.
Väldigt många väljer hundar som liknar dem själva, både i hur de rör sig och hur de ser ut.
Vad beror det på? Att sitta på hundutställning är som att vara Pongo i "Pongo och de 101 dalmatinerna" och titta ut genom fönstret på alla som passerar på gatan nedanför. Och varje person ser exakt ut som sin hund.
Nu när jag läser vad jag skrivit har det ju inte blivit så mycket återberättande.
...ett mysterium att lösas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar