Måsten och krav som vanligt i framtiden

Måsten, ständiga måsten. Saker som måste göras. Alltid göras.
 Läste en bok om människor som bodde i tunnlar under Stockolm. 15 meter ner.
Det är inte ett liv man ska vilja leva, det ska det inte.

Men det lockar ändå

inga krav från någon, inget ansvar

eller förväntan.

Bara jag

min förmåga att överleva

och min skrivbok

Vissa skriver för att få ur sig saker och ting, sånt det inte vill eller kan hålla inne.

 Säger att de lider när de gör det men att de skulle lida ännu mer om de inte gjorde det. 

  Något jag inte förstår.

   Varför stanna i det lidande som finns?

    Varför inte lämna orsaken till lidande vad den nu kan vara och gå vidare? 

Jag förstår det inte.

Skriver gör jag för att jag vill det, för att jag väljer att göra det. 

För att jag gillar det oavsett vad andra har för åsikter om saken.

 Inget måste, inget krav

    Bara Jag