God afton.
Det var nästan en vecka sedan sist nu. Vad har hänt sen dess?
Jag har kommit fram till en stad som heter Celle. Gammal stad som enligt vissa hus har stått sedan 1200-talet, vilket inte alls är illa.
Träffade på en kvinna när jag var på väg in mot centrum som erbjöd mig att få stanna hos henne i några dagar.
Hon var väldigt intresserad av min resa då hon har en son som är några år yngre än mig som snart skall sticka iväg till Australien i ett år.
Jag tackade ja till erbjudandet men glömde av någon anledning helt bort henne när jag kom in till centrum. Gjorde som jag brukar göra när jag kommer till en ny stad och gick till turistinformationen och frågade om det fanns något billigt hotell eller liknande där jag kunde stanna över natten. Damen i disken hjälpe mig att komma iväg så jag traskade iväg glad i hågen.
Passerade påvägen dit ett bibliotek, smög in där och tänkte låna deras internet en liten stund. För att uppdatera mig på saker och ting som hänt i världen. Då kom jag att tänka på den här kvinnan jag träffat.
Skyndade mig tillbaka till turistinformationen för att avboka min vistelse på hotellet. Då visar det sig att damen som erbjudit mig en sovplats uppenbarligen har ringt till turist-byrån för att kolla om jag varit där.
Hastigt och lustigt, fast på ett lustigt sätt utan skratt satt jag utanför turist-byrån i gassande solsken och väntade på att denna människa som jag känt i 10 minuter skall komma och plocka upp mig.
Det var tydligen rätt långt att gå, och jag såg visst ganska trött ut när vi träffades. (det gör jag alltid nu för tiden, har inte sett utvilad och fräsch ut på månader)
Hela jäkla familjen är ju hur trevliga som helst!
Jag har lite svårt att fatta att det finns folk, som jag inte har någon som helst koppling till, som är villiga att bjuda in mig i deras hem. Ge mig en säng att sova i, delar med sig av sin mat. Lånar mig en jäkla cykel för fan så att jag inte behöver gå in till stan! Det är verkligen helt abnormt, inte att dom finns, för det är underbart att dom gör det, men att det är så sällsynt som det faktiskt är.
Jag är tveksam till om många av dom människor jag träffat under resan och som låtit mig bo hos dem hade låtit mig göra det om de inte känt mina föräldrar eller mig sen tidigare.
Är jag en sån människa som kan bjuda in en främling från gatan och låta dom dela mitt tak i några dagar?
Jag vet fan inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar